Kärlek, anakronismer och jakten efter en grundbult

Ibland får man höra uttryck som "jag väljer i alla fall kärleken" eller "Gud är kärlek och allt annat ska förstås i ljuset av det" och liknande. Det kan vara i samtal om hur man ska förstå Bibelns ibland ganska krävande budskap (som den om omgifte eller församlingstukt) eller om huruvida man ska tro på ett evigt straff eller inte. Det är som att i all den förvirring som uppstår när man ska försöka förstå Bibeln (som är skriven i en annan tid och i en främmande kultur), så är "Gud är kärlek" en slags universell, oföränderlig grundbult som betyder samma sak för människor i alla tider och alla kulturer.

När jag läste teologi på THS för några år sedan nämndes ett koncept som jag verkligen fastnade för: anakronism. Ordet betyder något i stil med att felaktigt läsa in dagens förståelse av ett ord i en text som är skriven i en annan tid. Ett exempel är när Jesus i Bibeln kallas "lärare". Då ska vi inte tänka att han bar läsglasögon i en snodd kring halsen och ofta stod bakom en kateder. Den tolkningen är en anakronism, dvs vi läser in en modern förståelse av ordet i en tid då ordet "lärare" betydde något ganska annorlunda. När man läser Bibeln ska man istället försöka komma förbi den tidsmässiga och kulturella avgrund som skiljer oss från Bibelns författare och försöka förstå vad de menade på den tiden, utifrån deras upplevelse av verkligheten. Då minimerar man risken för anakronismer.

Att idén "Gud är kärlek" skulle vara en tolkningsnyckel, som överbryggar tid och rum, är djupt problematisk just utifrån ovanstående diskussion om anakronismer. För är det någonstans vi riskerar att begå anakronismer, är det just med mentala begrepp som kärlek. Konkreta fenomen som "måltid", "otukt", "korsfästelse" och "herde" finns det ändå ett hopp om att kunna tolka rätt med lite ansträngning. Men hur ska vi förstå ett ord som "kärlek"? Det räcker med att gå till svenskan där ordet kan betyda

• sex 
• förälskelse hos ett par
• osjälvisk handling
• ömhet för ett spädbarn
• begär efter vissa saker ("han älskar pannkakor")
• med mera 

Flera av dessa betydelser motsäger dessutom varandra. Reser vi till främmande kulturer kommer vi att upptäcka att förståelsen av kärlek skiljer sig bitvis åt på olika ställen. Bara det faktum att grekiskan har minst tre olika ord för att täcka in allt som svenskans "kärlek" innefattar borde göra det klart att detta begrepp (även om vi snävar ner det till en enda betydelse för oss) är djupt rotat i den specifika kultur man växt upp i.

Jag tror att vi kan närma oss en fruktbar förståelse av Bibelns kärleksbegrepp, inte minst genom att läsa de konkreta berättelser om hur Gud och Jesus relaterar till mänskligheten, men det kräver att man tar med allt de gör, inte endast det tilltalande, och att man medvetet fjärmar sig från det sentimentala kärlekskoncept som genomsyrar dagens Sverige.

Men som universell, hermeneutisk grundbult är kärleken oanvändbar.