I den våg av främlingsfientlighet som drar fram över Sverige i samband med SD:s växande popularitet, har Svenska kyrkan med biskoparna i spetsen tagit upp kampen emot marginaliseringen av invandrare och för integration. Detta förvånar ingen eftersom kyrkor gärna arbetar för medmänsklighet. Och det finns en ärlig önskan hos många präster till att ta emot flyktingar i de samhällen man verkar i.
Svenska kyrkan tror jag dock har ett problem som kommer att bli mer och mer tydlig. Man är nämligen själv, till viss del, en bidragande orsak till segregeringen. Anledningen är den liberalteologiska hållning som dominerar i samfundet. Ärkebiskopen kan i ena sekunden hålla ett anförande om integration, men när hon i nästa anförande ger uttryck för en väldigt liberal kristendomsform fjärmar hon många kristna invandrare från sig.
