fredag 28 mars 2014

Att följa Jesus utan biskopen

I debatten efter Ulf Ekmans avhopp till katolska kyrkan har en del kritik mot frikyrkans kyrkosyn kommit, både från katolskt håll och från katolikvänligt håll: Hur kan man ha en kristendom utan att ha ett officiellt huvud (dvs den historiska kyrkan) som avgör vad som är och inte är kristet, renlärigt osv? Det verkar så kaotiskt om vem som helst kan starta upp en egen variant och kalla den kristendom. Och sedan Sv Kyrkan och andra liberaler dessutom har legitimerat den fria omtolkningen av bibelordet efter eget tycke, återstår inte ens sola scriptura som protestanternas eget rättesnöre.
Det som frikyrkan, med baptister och pingstvänner i spetsen, föreslår är att Kyrkan som Jesus startade inte är identisk med den kyrkliga organisation som växte fram och så småningom blev den katolska kyrka som Luther och andra sedermera kritiserade. Istället är definitionen av Kyrkan de människor som har fötts på nytt av Gud och som därmed har blivit Kristi kropp på jorden (vilken då inte är identisk med den katolska kyrkan). Det som sammanför dessa individer är då inte tillhörigheten till en synlig organisation, utan att de alla har del av Guds heliga ande. Man kan likna det vid att kvinna är man inte för att man tillhör kvinnoföreningen, utan för att man har del av de kvinnliga generna, oavsett vilken förening man tillhör.

onsdag 26 mars 2014

Johannes Döparen-argumentet för en baptistisk dopsyn

Jag hade årets doplektion idag, och ett argument som stod ut (för mig i alle fall, kanske inte för eleverna) var det faktum att Jesus just instiftade ett vattendop som initiationsrit.
I dopdebatten står ju följande två idéer emot varandra:

  • Spädbarnsdop (där barnet inte får välja själv att bli kristen) är ett riktigt dop därför att dopet är ett sakrament, dvs dopet är ett instrument varigenom Gud frälser en människa, på Guds eget initiativ. Denna syn finns t ex hos katoliker och lutheraner.
  • Spädbarnsdopet är inte ett riktigt dop, eftersom dopet inte är Guds instrument, utan människans medel för att uttrycka och symbolisera hennes vilja till omvändelse och rening. Istället är dopet till för den som uppnått tillräcklig ålder för att kunna omvända sig till Gud. Denna syn finns hos t ex baptister, pingstvänner och anabaptister. 

torsdag 13 mars 2014

En förklaring av katolska kyrkans kompromisslösa inställning till sig själv

Många har blivit upprörda och förvirrade över Ulf och Birgitta Ekmans beslut att konvertera till katolska kyrkan. Å ena sidan är det märkligt (tycker vi frikyrkliga) med en kyrka som ber till helgon och tror på skärselden. Men det upplevs också störande att katolikerna tycks vara så "självgoda" att de inte ens vill fira nattvard med oss. Jag tror att lite historiekunskaper kan kasta lite ljus över saken.
Innan Reformationen, för 500+ år sen, fanns inga samfund. Det fanns bara Kyrkan, Kristi kropp på jorden (jag vet att frågan om de ortodoxa kyrkorna ställer till det här, men låtsas inte om dem tills vidare). Tanken på att det skulle kunna finnas flera kyrkor eller samfund pga att man tyckte olika i frågor, var lika absurd som att  det skulle kunna finnas flera kungar över ett land eller att det skulle finnas personer med två huvuden istället för en. Det finns bara en Jesus Kristus, och han kan bara ha en kropp.