Johannes Döparen-argumentet för en baptistisk dopsyn

Jag hade årets doplektion idag, och ett argument som stod ut (för mig i alle fall, kanske inte för eleverna) var det faktum att Jesus just instiftade ett vattendop som initiationsrit.
I dopdebatten står ju följande två idéer emot varandra:

• Spädbarnsdop (där barnet inte får välja själv att bli kristen) är ett riktigt dop därför att dopet är ett sakrament, dvs dopet är ett instrument varigenom Gud frälser en människa, på Guds eget initiativ. Denna syn finns t ex hos katoliker och lutheraner.
• Spädbarnsdopet är inte ett riktigt dop, eftersom dopet inte är Guds instrument, utan människans medel för att uttrycka och symbolisera hennes vilja till omvändelse och rening. Istället är dopet till för den som uppnått tillräcklig ålder för att kunna omvända sig till Gud. Denna syn finns hos t ex baptister, pingstvänner och anabaptister. 

Jesu val av vattendop talar dock för den senare synen. Varför valde han just ett vattendop? Han kunde ha behållt judarnas omskärelse som rit, eller infört någon helt ny rit, men istället väljer han just den rit som hans föregångare, Johannes Döparen, använde.
Ordet för att döpa, baptizo, kan kanske hänsyfta till ett antal vattenreningsceremonier som brukades av judarna, och skulle vi inte ha mer att gå på än så, skulle det sakramentala spädbarnsdopet kanske vara plausibelt. Men det som blev klart för mig idag är att Jesu användning av just dopet måste ha varit starkt influerat av Johannes Döparens dop. Döparen var ju den som startade den religiösa rörelse som Jesus sen tog över. Detta är därmed ett starkt, historiskt argument för att baptizo hos Jesus har samma innebörd som baptizo hos Johannes Döparen.
Det verkar vara helt vedertaget att Johannes Döparens dop var endast människans symbol för omvändelse (och inte något sakrament). Troligen motsvarar det dopet som proselyter till judendomen anmodades genomgå. Det dopet var hedningens uttryck för att omvända sig ifrån sitt tidigare liv, ett sätt att rena sig ifrån hedendomens synd, och sedan ta steget in i gudsfolket.
Om Jesus då fortsätter detta bruk tycks det mig högst sannolikt att även det kristna dopet därmed är ett omvändelsedop, och därmed faller idén om spädbarnsdopet.

P.S.
Någon kanske invänder att det finns en skillnad mellan det kristna dopet och johannesdopet (t ex i Apg 19:1-7). Det stämmer på ett sätt. Ett omvändelsedop är en initiationsrit in i en rörelse, eller en subkultur. Johannesdopet var en initiation in i den "helgelserörelse" han startade. Det kristna dopet däremot var en initiation in i den rörelse som dessutom bekände Jesus från Nasaret som judarnas Messias etc. Så dopens användning var olika, men dess essens densamme.