Kära Morten Sager, som skrev en debattartikel i respons till Stefan Gustavsson.
Din artikel är bra, och själva principerna om att inte bemöta icke-troende med en stängd och skenbart självsäker attityd är självklart vettig.
Det jag invänder emot är hur du använder orden "tro"/"tron". I postupplysningens Sverige har man ofta pratat om tro i kontrast till vetande, där tro är den svagare övertygelsen (låt oss kalla den betydelsen av tro för troa), och jag får lite känslan att det är så du menar här - i mötet med icke-troende ska man erkänna sin kristna tros osäkerhet och obevisbarhet. Och du kanske har rätt i det.
Det jag invänder emot är hur du använder orden "tro"/"tron". I postupplysningens Sverige har man ofta pratat om tro i kontrast till vetande, där tro är den svagare övertygelsen (låt oss kalla den betydelsen av tro för troa), och jag får lite känslan att det är så du menar här - i mötet med icke-troende ska man erkänna sin kristna tros osäkerhet och obevisbarhet. Och du kanske har rätt i det.
Men det finns ett problem om du menar att den kristna tron är en troa för att Bibeln kallar den för en "tro". Då gör du dig skyldig till anakronismens synd :-)
Såvitt jag förstått gäller trosbegreppet i NT (grk pistis, pisteuo) inte alls fakta som är epistemiskt svaga eller obevisbara. Tvärtom. När Jesus i Johannesevangeliet (som jag nyligen tvingats snabbstudera) uppmanar människor att tro på honom, ger han riktigt tunga bevis på att han faktiskt är Ordet som kommit från Gud. Han talar om tre vittnen i Joh 5:31-47: Johannes Döparen, Fadern som vittnar genom att låta Jesus göra mirakel, och GT. Sättet varpå evangeliet använder "vittnen" är som någonting överbevisande, och motståndarnas avsaknad av Jesus-tro förklaras med att de är onda, inte att de är kritiskt tänkande personer. NTs trosbegrepp (som vi kan kalla trob) bär alltså inte den svaga epistemiska karaktär som det svenska ordet tro fick i samband med sekulariseringen.
Paulus talade också mycket om tro. Men även han beter sig som att tron på Jesus som den Messias Israel väntat på, är ett bevisbart faktum. Det är därför han ränner omkring bland judarna i förskingringen och agiterar. "Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade [grk symbibazō] att Jesus är Messias." Apg 9:22
Alltså får du två problem:
1. Traditionen att kalla den kristna religionen för tro, som går ända tillbaka till NTs tid, är inget bevis för att den kristna religionen inte går eller ska bevisas vara sann, för det blandar ihop troa och trob.
2. Det verkar dessutom som att NTs författare tror motsatsen, att människor visst kan bevisas fram till den kristna religionens sanning, och att hindren snarare är av moralisk än epistemisk karaktär.
Sedan så har du naturligtvis rätt i att inget kan bevisas till 100% (som din 1 Kor 13-text) visar. Men det menar inte Gustavsson och andra apologeter heller.
Jag hoppas detta inlägg är inte är för oklart skrivet. Tolka mig välvilligt.
