[Detta är ett inlägg som jag skrev i en annan blogg 2012, med en annan titel]
Ibland har bibelvetenskapen, eller bibelkritiken som den också kallas, haft ett påtagligt dåligt rykte bland kristna som haft en tillitsfull tro på Bibeln. Teologiska studier vid universitetet har varit någonting man varnat för. "Bibelvetenskapen dissikerar sönder Bibeln så att man förlorar sin tro", har man sagt. Ett exempel är en liten bok jag läste för många år sedan: "Vägen igenom" av (den i Småland ryktbare) Torgny Wirén. Där berättade han om sin egen upplevelse av studier i bibelvetenskap, och hur han förlorade sin tro.
Jag kan inte förneka att studier vid svenska universitet i praktiken kan vara skadliga för tron, men är bibelvetenskapen i sig "ond"? De som omfamnar den menar ju att det är ärligheten som driver dem. Man använder vetenskapliga metoder just för att ens förutfattade meningar ska ställas åt sidan, och man ska få ett objektivt perspektiv på Bibeln. Det tycks alltså (oftast) vara något positivt som driver dem. Därmed blir det någonting paradoxalt över det hela: både de som försvarar bibelkritiken, och de som varnar för den, tycks drivas av goda motiv.