[Detta är ett inlägg som jag skrev i en annan blogg 2012, med en annan titel]
Ibland har bibelvetenskapen, eller bibelkritiken som den också kallas, haft ett påtagligt dåligt rykte bland kristna som haft en tillitsfull tro på Bibeln. Teologiska studier vid universitetet har varit någonting man varnat för. "Bibelvetenskapen dissikerar sönder Bibeln så att man förlorar sin tro", har man sagt. Ett exempel är en liten bok jag läste för många år sedan: "Vägen igenom" av (den i Småland ryktbare) Torgny Wirén. Där berättade han om sin egen upplevelse av studier i bibelvetenskap, och hur han förlorade sin tro.
Jag kan inte förneka att studier vid svenska universitet i praktiken kan vara skadliga för tron, men är bibelvetenskapen i sig "ond"? De som omfamnar den menar ju att det är ärligheten som driver dem. Man använder vetenskapliga metoder just för att ens förutfattade meningar ska ställas åt sidan, och man ska få ett objektivt perspektiv på Bibeln. Det tycks alltså (oftast) vara något positivt som driver dem. Därmed blir det någonting paradoxalt över det hela: både de som försvarar bibelkritiken, och de som varnar för den, tycks drivas av goda motiv.
Några chockerande slutsatser
Varför är bibelvetenskapen ett skällsord i mångas öron? Jo, den undersöker Bibeln med de litteraturvetenskapliga och historievetenskapliga metoder som finns tillgängliga, och drar t ex följande slutsatser:
Varför är bibelvetenskapen ett skällsord i mångas öron? Jo, den undersöker Bibeln med de litteraturvetenskapliga och historievetenskapliga metoder som finns tillgängliga, och drar t ex följande slutsatser:
Det tycks vara några andra än Paulus som skrivit 1:a och 2:a Timotheosbreven, Efesierbrevet och Kolosserbrevet, några som fejkat Paulus' namn för att ge tyngd åt sitt budskap.
Jesus tycks inte själv ha påstått sig vara Gud, utan var nog endast en överhettad idealist som ville hjälpa fattiga människor.
Mose har nog inte funnits, och än mindre uttåget ur Egypten, utan detta är endast historier som fabricerats för att ge judarna lite pep.
Jesus tycks inte själv ha påstått sig vara Gud, utan var nog endast en överhettad idealist som ville hjälpa fattiga människor.
Mose har nog inte funnits, och än mindre uttåget ur Egypten, utan detta är endast historier som fabricerats för att ge judarna lite pep.
Ni kan ju förstå att Bibelvetenskapen krockar med mångas tro! Och det hela förvärras av att det inte är några ateistiska kristendomshatare som efter en sen kväll med för mycket rödvin rapat ur sig sådana här åsikter, utan noggranna, skärpta vetenskapsmän som själva tillhör kyrkan, och som faktiskt tycks dra vettiga slutsatser ur sina data. Tänk om de har rätt...
En "svag" vetenskap
Om detta är vad bibelvetenskapen påstår, hur kan jag säga att den inte går emot tron? Jo, det finns ett litet, ofta okänt eller bortglömt, faktum som ställer hela saken i ett helt annat ljus; ett faktum som gör att bibelvetenskap inte alls motsäger en levande tro på Gud och hans ord:
Det bibelvetenskapen säger är endast, noggrant talat, att det tycks vara si eller så, inte att det är si eller så.
Låt mig utveckla detta. När den vetenskapliga revolutionen drog igång på allvar på 1600-talet var det naturvetenskapen som var först på plan. Denna gren lyckades exceptionellt bra med att, genom vetenskapliga experiment, utvinna kunskap. Det är därför det heter VETenskap. Med "kunskap" och "vetande" menar jag sådant som vi är så pass säkra på att vi lever våra liv efter det. Därför vågar vi sätta oss på ett flygplan, eller stoppa i oss piller fulla med kemikalier osv. När vi gör det, litar vi på naturvetenskapen. Men denna vetenskapsgren var endast den förste. Uppmuntrad av naturvetenskapens framsteg började man nu försöka skapa andra former av vetenskap.
Humanvetenskaperna var grenar som skulle undersöka människan som kulturell varelse och hennes kulturella värld (till skillnad från människan som biologisk varelse). Men här tog vetenskapens framgångar stopp. Naturvetenskapen hade lyckats utvinna kunskap. Humanvetenskaperna hade och har betydligt svårare att komma fram till kunskap, så pass svårt att många naturvetare inte anser dem vara riktig vetenskaper. Bibelvetenskapen är just en sådan humanvetenskap.
Om detta är vad bibelvetenskapen påstår, hur kan jag säga att den inte går emot tron? Jo, det finns ett litet, ofta okänt eller bortglömt, faktum som ställer hela saken i ett helt annat ljus; ett faktum som gör att bibelvetenskap inte alls motsäger en levande tro på Gud och hans ord:
Det bibelvetenskapen säger är endast, noggrant talat, att det tycks vara si eller så, inte att det är si eller så.
Låt mig utveckla detta. När den vetenskapliga revolutionen drog igång på allvar på 1600-talet var det naturvetenskapen som var först på plan. Denna gren lyckades exceptionellt bra med att, genom vetenskapliga experiment, utvinna kunskap. Det är därför det heter VETenskap. Med "kunskap" och "vetande" menar jag sådant som vi är så pass säkra på att vi lever våra liv efter det. Därför vågar vi sätta oss på ett flygplan, eller stoppa i oss piller fulla med kemikalier osv. När vi gör det, litar vi på naturvetenskapen. Men denna vetenskapsgren var endast den förste. Uppmuntrad av naturvetenskapens framsteg började man nu försöka skapa andra former av vetenskap.
Humanvetenskaperna var grenar som skulle undersöka människan som kulturell varelse och hennes kulturella värld (till skillnad från människan som biologisk varelse). Men här tog vetenskapens framgångar stopp. Naturvetenskapen hade lyckats utvinna kunskap. Humanvetenskaperna hade och har betydligt svårare att komma fram till kunskap, så pass svårt att många naturvetare inte anser dem vara riktig vetenskaper. Bibelvetenskapen är just en sådan humanvetenskap.
Jämförelse med en "stark" vetenskap
Låt oss utveckla varför bibelvetenskapen har så svårt att komma fram till kunskap. Det blir tydligt när man tittar på hur man arbetar och jämför med den betydligt starkare naturvetenskapen. Vi börjar med naturvetenskapens arbetssätt (detta en mycket förenklad beskrivning):
Man har en massa fakta (data) man ska förklara (t ex många sjukskrivningar på en viss arbetsplats).
Man brainstormar fram hypoteser för att hitta en som förklarar alla dessa fakta ("det finns nog mögel i lokalerna").
Man utför experiment för att se om den hypotesen kan stämma (man analyserar luftprover).
Om experimentet bekräftar hypotesen, stärks den (och man kan genomföra ytterligare experiment för att bli ännu mer säker). Annars återupprepas (2.) och (3.) tills man hittar rätt.
På detta vis kommer man fram till kunskap som är så säker att man vågar investera flera miljoner kronor i sanering och ombyggnad.
Låt oss utveckla varför bibelvetenskapen har så svårt att komma fram till kunskap. Det blir tydligt när man tittar på hur man arbetar och jämför med den betydligt starkare naturvetenskapen. Vi börjar med naturvetenskapens arbetssätt (detta en mycket förenklad beskrivning):
Man har en massa fakta (data) man ska förklara (t ex många sjukskrivningar på en viss arbetsplats).
Man brainstormar fram hypoteser för att hitta en som förklarar alla dessa fakta ("det finns nog mögel i lokalerna").
Man utför experiment för att se om den hypotesen kan stämma (man analyserar luftprover).
Om experimentet bekräftar hypotesen, stärks den (och man kan genomföra ytterligare experiment för att bli ännu mer säker). Annars återupprepas (2.) och (3.) tills man hittar rätt.
På detta vis kommer man fram till kunskap som är så säker att man vågar investera flera miljoner kronor i sanering och ombyggnad.
När Bibelvetenskapen med historiska metoder ska klarlägga t ex vem som skrev Efesierbrevet, genomför man steg (1.) och (2.), men sen tar det stopp! Det finns (i princip) inget sätt att undersöka om ens hypotes stämmer, inga experiment man kan göra. Och kvar står man med endast en hypotes, inte kunskap.
ÖVERKURS:
Jag är ingen expert på sannolikhetslära, men jag tror man också kan se det så här: När man i steg (2.) formulerar hypoteser som kan förklara de fakta man har, kan man mycket väl säga att hypotes c är den mest sannolika hypotesen (jämfört med a, b, d, e och f), men det innebär inte att den därför är sannolik.
Jag är ingen expert på sannolikhetslära, men jag tror man också kan se det så här: När man i steg (2.) formulerar hypoteser som kan förklara de fakta man har, kan man mycket väl säga att hypotes c är den mest sannolika hypotesen (jämfört med a, b, d, e och f), men det innebär inte att den därför är sannolik.
Säg att hypoteserna har följande sannolikhetsvärden:
a - 1 %
b - 5 %
c - 12 %
d - 0,4 %
e - 2 %
f - 3 %
c har då en sannolikhet på 12 %, vilken är klart större än var och en av de andra hypoteserna. Men en hypotes måste ligga över 50 % för att vara sannolik! D v s om en hypotes ligger under 50 %, är det troligare att den inte är sann, än att den är sann (om sannolikheten för c är 49%, så är sannolikheten för ¬c (icke-c) 51 % och alltså större).
a - 1 %
b - 5 %
c - 12 %
d - 0,4 %
e - 2 %
f - 3 %
c har då en sannolikhet på 12 %, vilken är klart större än var och en av de andra hypoteserna. Men en hypotes måste ligga över 50 % för att vara sannolik! D v s om en hypotes ligger under 50 %, är det troligare att den inte är sann, än att den är sann (om sannolikheten för c är 49%, så är sannolikheten för ¬c (icke-c) 51 % och alltså större).
Poängen med detta är att de historiska metoder som bibelvetenskapen använder sig av, oftast kommer fram till väldigt låga sannolikhetsvärden. Skulle vi ha en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden, skulle det förgångna skilja sig mycket från vad historikerna säger om den, särskilt gällande enskilda, icke-nationella händelser i ett bortglömt hörn av romarriket.
Slutsummering
Bibelvetenskapen i sig är någonting neutralt. Liksom andra vetenskaper ska den på ett nästan mekaniskt vis dra den rimligaste slutsatsen av de fakta man har. Men det innebär inte att slutsatsen är sann, eller ens trolig. En god vetenskap presenterar inte endast slutsatser, utan är också mån om att klargöra hur stark eller svag slutsatsen är. Bibelvetenskapen missbrukas när kristna tar dess forskningsrön som bevisad sanning, och börjar integrera slutsatserna i sin tro. Det är som att börja äta kemikalier som vid en första titt tycks vara nyttiga, men som inte har testats av läkemedelsverket.
Bibelvetenskapen i sig är någonting neutralt. Liksom andra vetenskaper ska den på ett nästan mekaniskt vis dra den rimligaste slutsatsen av de fakta man har. Men det innebär inte att slutsatsen är sann, eller ens trolig. En god vetenskap presenterar inte endast slutsatser, utan är också mån om att klargöra hur stark eller svag slutsatsen är. Bibelvetenskapen missbrukas när kristna tar dess forskningsrön som bevisad sanning, och börjar integrera slutsatserna i sin tro. Det är som att börja äta kemikalier som vid en första titt tycks vara nyttiga, men som inte har testats av läkemedelsverket.
Att läsa bibelvetenskap motsäger alltså inte ens tro, bara man har ovanstående i åtanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar