Luther: Gud gömmer sig 1

Jag har just börjat läsa en bok om Martin Luthers teologi ("The Theology of Martin Luther" av Paul Althaus, Fortress Press 1966). Luther var ju startskottet för reformationen på 1500-talet som ledde fram till att (främst) nordeuropas kyrkor bröt med katolska kyrkan och påven och bildade den protestantiska kyrkan.

Idag läste jag en märklig idé som jag inte tänkte på mycket förut. Luther menade att Gud har gömt sig för människan (så länge som hon lever på den här sidan om domedagen och är en bräcklig, syndig människa). Människan kan leta efter honom genom filosofisk analys, introspektion eller upplevelser, men kan inte på det sättet få DIREKT kunskap om honom. Hon kan aldrig veta något om Gud på det sätt som hon vet något om andra saker (dvs genom någon sorts "observation"), för han står inte att finna.

Anledningen till detta är att den syndiga, bräckliga människan aldrig skulle kunna hantera en sådan direkt kunskap om Gud såsom han är.  Hon skulle inte klara hans äkta härlighet, såsom den är. Den kunskapen skulle hon förvanska (eller kanske skulle hon förintas?).

Istället gömmer sig Gud och väljer att avslöja sig, att uppenbara sig, på ett begränsat, icke-direkt sätt. Att han var närvarande i tabernaklet och templet i GT var ett sådant sätt. Man var tvungen att ge sig till Jerusalem för att komma in i hans närhet. Och i NT var det i Kristus som han visade sig. Luther menade att det enda sättet att få veta något om Gud är att lära sig just genom de kanaler som Gud valt att uppenbara sig genom. Att försöka att undersöka Gud på ett direkt sätt kommer endast att leda en fram till djävulen, sa han. Därför avskrev han andra religioners försök att få kunskap om Gud, eftersom de inte valde att vända sig till Guds uppenbarelse i Skriften och Kristus. Inte heller kunde man få fram kunskap om Gud genom rationell analys. Vad gäller naturen som uppenbarelse var Luther inte helt negativ, men han verkar inte ha haft särskilt mycket tilltro till andra religioners förmåga att finna sann kunskap i alle fall. Och även i fråga om naturen var det Gud som valde att uppenbara sig genom den, snarare än att han råkade märkas genom sitt verk.

Jag har aldrig direkt tänkt på det sättet förut, men på något vis behöver vi förklara varför Gud är så osynlig och onåbar. För att vara allestädes närvarande är Gud inte särskilt märkbar för gemene man. Om Luther har rätt, kanske vi behöver se över vilka sätt vi tror oss få kunskap om Gud. Det handlar inte om att vi ska hitta Gud, utan han ska visa sig för oss.