Som den hängivne kristne man vill vara tycks det vara omöjligt att behaga Gud med sitt liv när man tänker på att "man alltid kan göra mer". Det är precis som talserien: Den har en början, 0, men sedan finns det inget övre tak, inget högsta tal. Man kan alltid lägga till +1.
När 1 Petr 1:15-16 säger "Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig." undrar man hur det ska gå till, eftersom Gud ju är oändligt helig.
Men jag har börjat undra om inte detta är ett uttryck för den klassiska skillnaden mellan hebreiskt och grekiskt tänkande. Grekerna var ju analytiska teoretiker i sitt tänkande. De tyckte om att syssla med abstrakta problem. För dem var verkligheten en talserie utan övre gräns.
Men (och här skulle jag gärna vilja att experterna tyckte till) hebreerna tycks mig vara mer jordnära. Skulle en hebré under antiken kommentera matematiken skulle denne kanske säga att det finns väldigt många sandkorn i öknen, men att det är ändå ett begränsat antal, det finns en övre gräns. Oändlighet var kanske inget hebreiskt koncept.
Anledningen till dessa funderingar kommer ur NT:s bruk av ord som "fullborda", "uppnå" etc. Tänk om ett hebreiskt (och därmed bibliskt) tänkande mer utgår ifrån att det finns satta mål, avgränsade domäner, som är olika människors lott (lott är också någonting begränsat). Med tanke på hur mycket den grekiska ordstammen plero- används i NT (översatt just som "fullborda" m m) verkar detta vara en rimlig tanke. Paulus säger att han har "fullbordat loppet" i 2 Tim 4:7. Han var alltså klar. Han hade uppnått målet Gud hade satt för honom. Dessutom rimmar det väl med tanken på världen som en skapad ordning där "allt har sin tid" och "han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo".
Och tänk på Jesus. Han var syndfri. Men han kunde ju alltid gjort mer, inte sant? Han kunde ju botat en sjuk till, eller hållt en predikan till. Men det gjorde han inte, och var ändå den perfekta sonen.
Kanske är det detta som ger oss nyckeln till ett hängivet liv, som inte nödvändigtvis kommer att bränna ut oss.
Inta din lott. Bruka den väl. Och stanna sen upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar