Många har blivit upprörda och förvirrade över Ulf och Birgitta Ekmans beslut att konvertera till katolska kyrkan. Å ena sidan är det märkligt (tycker vi frikyrkliga) med en kyrka som ber till helgon och tror på skärselden. Men det upplevs också störande att katolikerna tycks vara så "självgoda" att de inte ens vill fira nattvard med oss. Jag tror att lite historiekunskaper kan kasta lite ljus över saken.
Innan Reformationen, för 500+ år sen, fanns inga samfund. Det fanns bara Kyrkan, Kristi kropp på jorden (jag vet att frågan om de ortodoxa kyrkorna ställer till det här, men låtsas inte om dem tills vidare). Tanken på att det skulle kunna finnas flera kyrkor eller samfund pga att man tyckte olika i frågor, var lika absurd som att det skulle kunna finnas flera kungar över ett land eller att det skulle finnas personer med två huvuden istället för en. Det finns bara en Jesus Kristus, och han kan bara ha en kropp.
När så Martin Luther dök upp på scenen och efter ett tag beslöt sig för att bryta med Vatikanen och "starta eget", ansåg varken han eller de kvarvarande katolikerna att det nu fanns två kyrkor istället för en. Luther skulle aldrig vilja dela på Kristi kropp för att han man hade olika teologiska åsikter. Att bryta itu Kristi kropp skulle vara lika med en enkel biljett till helvetet, en fruktansvärd synd. Nej, Luthers brott med Vatikanen byggde istället på att han inte längre ansåg katolska kyrkan vara kristen! Han likställde den med den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken, Guds fiende nummer ett. Den stod på Satans sida istället för på Guds. Därför kunde han med gott samvete starta upp en "återställd", sann kyrka, den enda kyrkan, som gick ända tillbaka till den ursprungliga apostoliska kyrkan.
Katolikerna å sin sida uppfattade Luthers uppror just som ett uppror. Han lämnade Kristi kyrka, Kristi kropp för att i princip starta en falsk religion. Katolsk teologi sade nämligen att oavsett hur misslyckade kyrkans män än kom att bli, fråntog det inte kyrkans helighet nåt. Kyrkan är kyrkan, och alla präster och biskopar var enbart kanaler för Guds nåd, vars identitet eller moraliska nivå inte spelade någon som helst roll. Alltså kunde det aldrig finnas någon anledning att förkasta Vatikanen.
Vad spelar allt det här för roll för Ekmans övergång nu då? Jo, katolikernas självuppfattning är, och har alltid varit, att de är Kristi enda kropp, hans enda kyrka. Våra frikyrkosamfund har aldrig haft den självuppfattningen, utan sett sig som en sammanslutning av en del av Guds barn som råkar vara likasinnade. Därför kan vi hoppa fram och tillbaka mellan samfunden utan problem. Men katolska kyrkan har aldrig sett sig som ett av många samfund. Jesus startade en enda kyrka (vilket är sant), och katolikerna har alltid sett sig som denna kyrka, ända tillbaka till Petrus själv. Därmed blir det självklart varför enhet endast kan bli en enhet under Påven. Därmed blir det också klart varför de inte kan dela nattvarden med oss. Det vore trolöshet mot huvudman att låtsas om att de var endast ett av flera likvärdiga samfund.
Men detta väcker också en annan frågeställning för oss protestanter:
Luther betraktade katolska kyrkan som en okristen organisation, vilket legitimerade hans avståndstagande. Men om vi idag börjar erkänna katolska kyrkan som en kristen kyrka, om vi generat avfärdar Luthers demonisering av Vatikanen som en obalanserad överdrift, hur ska VI legitimera vårt fortsatta uppror mot Rom? Om katolska kyrkan aldrig upphörde att vara Kristi kropp, har vi rätt att splittra den kroppen för att "vi tycker olika" om vissa teologiska frågor? Är inte paret Ekmans steg då det enda riktiga?
Alternativet är naturligtvis att side:a med Luther och hans dom över den avfälliga kyrkan. Det behöver inte innebära att det inte alls finns pånyttfödda kristna i katolikernas led, men det skulle ändå säga att katolska kyrkan under historiens gång gick så pass fel att det var riktigt att återupprätta Kristi kropp i form av protestantismen.
Luther betraktade katolska kyrkan som en okristen organisation, vilket legitimerade hans avståndstagande. Men om vi idag börjar erkänna katolska kyrkan som en kristen kyrka, om vi generat avfärdar Luthers demonisering av Vatikanen som en obalanserad överdrift, hur ska VI legitimera vårt fortsatta uppror mot Rom? Om katolska kyrkan aldrig upphörde att vara Kristi kropp, har vi rätt att splittra den kroppen för att "vi tycker olika" om vissa teologiska frågor? Är inte paret Ekmans steg då det enda riktiga?
Alternativet är naturligtvis att side:a med Luther och hans dom över den avfälliga kyrkan. Det behöver inte innebära att det inte alls finns pånyttfödda kristna i katolikernas led, men det skulle ändå säga att katolska kyrkan under historiens gång gick så pass fel att det var riktigt att återupprätta Kristi kropp i form av protestantismen.
Frågan är alltså om man kan erkänna katolska kyrkan som en kristen kyrka, utan att tvingas göra en Ekman.
(med reservation för att jag missförstått katolsk historia och teologi, samt Luthers uppfattning om kyrkan)
För att svara på frågan på slutet:
SvaraRaderaOm man erkänner katolikerna som en kristen kyrka så innebär det inte att man erkänner deras teologi som sann, alltså är svaret ett ganska enkelt Ja.
Om man håller med Katolikerna om att vi endast är en enda kropp så betyder det inte heller att man per definition måste konvertera. Själva konverteringen är i sådana fall helt onödig, eftersom vi redan är del av kristi kropp kan vi inte bli mer eller mindre del av den genom att konvertera till katolicismen.
Enda anledningen till att konvertera är om man har kommit fram till att protestantismen är i sig en kyrkosplittrande rörelse per definition. Man bör alltså ha kommit fram till att protestanter inte är kristna, på samma sätt som Luther gjorde med Katolikerna, för att det ska bli Nödvändigt att konvertera. sen kan man klart bli katolik av andra anledningar också.
//Conrad